Jag känner inte längre något hat. Det är en ny känsla och jag ler åt min spegelbild nu. Jag ler åt det jag ser. Det mesta i alla fall. Nu väntar jag bara på en sol som värmer mig och bränner upp knuten i mitt bröst.

(jag lever även i kaos, vi ska sätta upp garderober i mitt rum i helgen så det är saker överallt. vad mycket onödiga saker jag sparat. vad mycket saker jag har. så onödigt egentligen. risk för gles uppdatering finns men jag ska göra mitt bästa)