Efter en fin dag och en fin kväll känns det lite ledset att komma hem till några få ord och en helt tyst lägenhet. Och ja; det känns i hela mig. När man vill sova men inte riktigt vågar. När det finns så mycket att säga men det enda man gör är att hålla käften. Av rädsla? Jag vet inte.

Då fyller jag ut tomrummet med Tiger Mountain Peasant Song och känner sig lite mer ensam.

Igen.

(jag önskar att någon var här för att hålla om mig)