Jag läser bloggarna jag följer i en speciell ordning.
De enda brunnarna jag kan gå på är K-brunnar. K för kärlek.
Jag pratar lite för högt på tunnelbanan.
Jag bryr mig inte så mycket om min omgivning (de som inte står mig nära) och hur de ser mig.
Jag har jättesvårt för att prata med fina pojkar, vågar knappt möta deras blickar.
Jag skulle aldrig klara av att bo inne i Stockholm, jag behöver tystnad.
Om jag hör någon prata skånska, börjar jag också prata skånska.
Om jag inte blir musiker, vill jag öppna en bokhandel.