Att vakna upp i en tom lägenhet är lika tomt som det låter. Jag vet inte var jag ska vända mig, det enda jag behöver just nu är sällskap. Om katten kunde prata hade allt varit så mycket lättare, men hon bara äter och sover. Önskar jag var som hon ibland, det verkar så enkelt.
Jag klarar inte av mitt eget sällskap, jag klarar inte av att vara ensam.
lördag 20 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar