Solen går ned bakom molnen som täcker hela himlen. De blandas med kroppen. En grå sörja täcker mig och vägrar blandas ut med vatten för att försvinna. Aldrig har jag hört om möjligheter att renas.

Och era händer fattar varandra. Mina är placerade i fickorna, trötta och livlösa. De klär mig. Jag ser era blickar, de byter håll och blir varma. Min är placerad i marken, vågar inte se mot horisonten. Det är som om jag sluter mig inom mig. Till vilken nytta? Vad har jag i min egen kropp att göra? Jag skulle vilja fly den som en skeppsbruten flytt sitt skepp. Jag är ett sjunkande projekt.