Möt mig halvvägs
det finns två stolpar som kan markera ditt val. Ställ dig mitt emellan
om du vill ta min hand i din
Skratta inte
om du inte vill. Ska jag vara ärlig finns inget att skratta åt. Det
gräver hål i min själ, forcerar blod ur min kropp.
En fot som tappar fästet
Ett skepp som förlorar vind
Ger till för fienden att knappa in
Går sträckor, kilometer
byter envishet mot inget alls
För vad
ska jag fylla tiden med
när den inte helt säkert
existerar
Bara skuggor av mitt ansikte
Det finns inget som lyser igenom
onsdag 26 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
oj. du är jätteduktig.
SvaraRadera