Det är höst
det känns i lungorna när de fylls av rök
i glöd som försvinner
liksom träden drar färgerna i mig
sig tillbaka
lutar huvudet bakåt och känner
yrsel
tysta byggnader går ton i ton
med min mun som inte längre kan
tala och himlen har bytt uttryck
det går över en natt
från vitt och blått till svart

ja,
ständigt denna svärta
och det skaver
OCH JAG KÄNNER HUR ALLT BARA
GÅR SÖNDER FÖRTVINAR OCH DÖR

ett sår som öppnas utan att slutas igen
och ett oförglömligt mörker
det faller från ovan
bryter mina smala armar
och vägrar försvinna

det är orättvist
det är mörkt