Det handlar inte om att gå vilse, det är dåligt lokalsinne. Det märks i luften att det är höst, jag har sagt det tidigare men; nu faller tårarna oprovocerat, nu längtar jag efter att försvinna. Så hjälp mig, håll mig uppe. Ägna mig ett ögonkast, sträck ut din vänstra hand (få mitt hjärta att stå i brand).
Vägrar möta ännu en höst av ont i magen, brännande ögonlock och vilseledda ord.
Josefin, du skriver så fint och jag vet inte vad jag vill säga med den här kommentaren. Jag vet bara att jag vill skriva något till dig. Jag gillar din blogg.
SvaraRaderaAnonym: Åh. Tack, blir verkligen glad, ler här hemma i soffan.
SvaraRaderaIbland känns det litegrann som om du skriver det jag tänker.
SvaraRaderaNågonting åt det hållet.
& det känns som om den här hösten kommer bli bra,
trots allt.