Jag har en dröm.

Kluven står jag inför den, jag tror inte på mig själv. Har nog aldrig gjort egentligen, bara spelar med, följer efter i ett spel som ställts fram på bordet. En pjäs sattes i min hand och någon annan kastade tärningen. Ungefär så känns det. Hur många steg jag får flytta har jag ingenting med att göra.

Tärningen visar alltid ett. Och det händer att jag får stå över ett kast. Eller två. Gå direkt till fängelset utan att passera gå. Inlåst i ett ingenting, någonting som bara mörknar över mig. Och jag vill inte stanna här.

Vill uppleva ljus och tusen känslor. Fjärilar och virvlande höstlöv. En dröm, som luft och ingenting mer.