Vinden var fantastisk, den blåste genom mitt korta hår och svepte nästan iväg mig, upp, härifrån. Jag ville bara klä av mig och ställa mig mitt i blåsten, dansa. Och sjunga. Rytmen var perfekt.
Det enda som saknades var någon att sjunga duett med,
det krävs två för en tango.
Och nu vill jag bara gråta.
tisdag 22 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar