Har någonting att se fram emot. Äntligen, ett ljus i mörkret ungefär. Klyschigt men sant. En fantastisk musikupplevelse väntar mig i februari och hela vintern vet jag vilka toner som kommer att värma mig. Och det hjälper. Lite.

Det blir discodunk och trummaskiner. Det blir hesa röster och klara stämmor. Det blir någonting att injicera i blodådrorna. Att slita ut och älska.