Ser på Sofia Coppolas Marie-Antoinette i studiesyfte. Sådant borde man göra oftare.
Vill också ha på mig pastellfärgade jätteklänningar, äta rosa bakelser och dricka champagne.
En hemlig älskare, ett slott med en magnifik trädgård. Se soluppgången med vänner.
Revolutionen behöver vi inte tänka på, tala om. Det räknas inte riktigt.

(Och ibland är det okej att ersätta bristande tårkanaler med nya byxor.
I riktig Marie-Antoinetteanda. Byta ut tomheten mot ting)