tisdag 10 november 2009



Precis som förra året vid den här tiden, står träden nakna. Fastfrusna i marken, blottade för oss. Förbipasserande noterar inte, fåglarna har ingenstans att bygga bo - så de flyr. Och jag känner mig som träden. Naken, tyst och blottad.

Det här är inte Jordens lyckligaste plats. Kanske är den nedgrävd i jorden, ett Atlantis, en plats att söka men kanske kommer ingen finna den. Vi är där vi är. Fastfrusna. Likt träden. Och

jag är naken, tyst och blottad.

2 kommentarer:

  1. Du skriver så fint och tar så sjukt fina bilder! Ville bara säga det.

    SvaraRadera
  2. Hanna: tack så jättemycket, det värmer verkligen i Stockholmskylan.

    SvaraRadera