Dagarna passerar och jag befinner mig i ett vakuum. Jag är fylld av längtan men ibland slår den över och får mig att vilja sätta mig ned och gråta. Efter skolan åker jag hem och fyller timmarna med serier, texter och gitarrspelande. Allt jag borde göra läggs på hög, det finns ingen ork. Om nätterna drömmer jag men jag vet inte vad. Sover två timmar mindre per natt för att hinna vara vaken, aldrig har jag varit piggare. Livet är ett underligt fenomen men jag gillar det.