Ett tyst mörker har lagt sig över Stockholm, det känns som om solen slocknat. Om åtta minuter vet vi om känslan stämmer eller inte. Vi fryser långsamt ihjäl den här vintern, precis som de tidigare. Trots att man vet att våren återkommer varje år, är den lika avlägsen som dina händer.

Lyssnar på musik i ett försök att bli varm. Alla texter har samma tema, de jag skriver,de jag sjunger och de jag lyssnar på. Det finns en längtan att bli sedd, en längtan att sakta tina upp, en längtan att känna solens strålar i nacken om morgonen.

Tystnaden kväver mig. Mina fötter trycks ned i marken. Ändå: ett försök att vara stark, hålla sig uppe och omvandla längtan till handling. En vilja. Ett hopp.