Huden märks av ljuset som tar sig igenom persiennen. Det skapar vågräta linjer längs min rygg.
Ingen värme men ibland känns illusionen tillräcklig, som om någon lade sin hand över skulderbladet
och sa:
"Det gör ingenting"
när man känner sig skyldig, eller
"Gå inte"
när man vill stanna för alltid.
söndag 24 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar