Mina föräldrar skiljde sig när jag var åtta år. Eller sju, jag minns inte riktigt. De tre åren jag gick på lågstadiet är väldigt dimmiga, jag minns knappt någonting. Minns att jag hade en vän som hade ett rum fyllt med Hello Kittysaker. Klockor, askar, kuddar. Hon hade en guldhamster också. Minns att jag hatade att gå i skolan.
Innan de skiljde sig köpte min pappa en lägenhet på tredje våningen i ett fjortonvåningshus. Han målade den gul och kallade den övernattningslägenhet. Han kunde sova där om han behövde jobba sent. Den låg på ett bekvämt avstånd från kontoret. Några månader senare berättade mina föräldrar att de skulle skiljas. Då hade pappa redan ett nytt ställe att bo på, så det var ju bra att han hade köpt den där lägenheten. Det var ju bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
usch, det måste vara hemskt att vara i den åldern om ens föräldrar skiljer sig. det är så mycket som påverkar en då och sätter spår. mina skilde sig när jag var ett år så jag kommer inte ihåg så mycket. på ett sätt är det bra, men på något vis känns det tråkigt att jag aldrig har fått uppleva hur det känns att ha en familj.
SvaraRaderajag kom ihåg när mina föräldrar separerade & pappa flyttade till sin nya lägenhet. jag grät när jag var där & hälsade på första gången. det fanns inga möbler, bara tomma rum & en militärsovsäck på golvet. plötsligt kändes stora pappa så liten & ensam.
SvaraRadera