Har knappt orken att läsa längre och än en gång har jag förlorat en del av mig själv. Har ingen aning om vad jag vill, hör deras avlägsna skratt. Räknar ned till jag vet inte vad och försöker tvinga mig själv att vara iskall, hård som sten. I keep myself to myself, går in i en roll som får klä mig för dagen. Vågar inte tro. Märker ni hur drastiskt allt vänder?

Hoppfull blir hopplös på några timmar.