På vägarna nedanför mitt fönster försöker de ploga bort den envisa snön, den som blivit slask och mest vatten. Låt den försvinna, upphöra, bli ånga. Min kropp vill ha solsken nu, mina fötter vill gå över gräs. Föreställ dig ljummen sand mellan tårna. Det är ändå mars nu.

Men vi får nog vänta återigen,
de har lovat mer snö till veckan. Min första tanke var: då stannar jag inne.
Sedan kom jag på att det inte skulle fungera, jag är för rastlös. Måste hela tiden vidare, ut.