Caféerna ställer ut borden på framsidorna. Askkoppar placeras strategiskt.
Lattemammorna intar snabbt platserna där barnvagnarna får plats. Sedan pratar de.
De pratar blöjmärken och om att det är skönt att vara mammaledig men att de längtar,
längtar tillbaka till arbetsplatsen och att få ta andra beslut än om man ska gå till parken
eller stanna hemma hela dagen.
Ta andra beslut än om man ska köpa röd eller grön mjölk.
Det är inte någon skillnad, båda är vit vätska. De smakar nästan likadant.

Andra tänder sina cigaretter och vandrar runt i staden, klädda i svart.
Pratar om en bok de nyligen läst eller om Haider Ackermanns senaste kollektion.
Att det är så NYSKAPANDE och de HÅRDA MATERIALEN är FANTASTISKA.

Och jag tänker:
Stockholm är inte Paris.
Stockholm kommer aldrig komma i närheten av att vara Paris,
det är ingen idé att ens försöka.