Jag ville likna oss vid blommor. Sådana som dör när det blir vinter.

Men:
När solen lyser på oss, vågar vi slå ut. Våra riktiga färger får ta plats och kronbladen kommer att erövra den grå, smutsiga allén. Runt oss kommer klorofyll väckas och färga träden gröna.

Jag vill tro att även vi har vår tid. Att jorden sparat någonting åt oss.

Varje värld kan bli vår. Vi har många chanser att upptäcka och stjäla dem. Vi är upptäcktsresande, du är Columbus och jag är Magellan. Antingen drunknar vi, eller så ser vi land breda ut sig i horisonten.

Varje regnbåge är skapad för oss. För när himlen fäller sina tårar, faller de tårarna för oss. De faller för oss naiva dårar med drömmar som ständigt växer i bröstet. Världarna är tusentals, drömmarna likaså.

Och
än har vi tid på oss. Tro mig, det är inte slut än.