Skriver låttexter som innehåller orden:
"they all have oil on their hands
and he became that crying boy again"

och

Blåsipporna har slagit ut,
de brukar göra det strax innan vitsipporna. Jag vill plocka dem
men vet att jag inte får.

x

12 april:
Jag vill tycka att det är vackert.
Kan inte.

För åt vilket håll jag än vänder blicken ser det likadant ut,
det är samma grå byggnader och samma grå människor.
De är likadana men klädda i olika kläder. De har olika storlek.
Vissa är små, andra är stora. Jag tenderar att vara stor ibland och liten ibland.

Oftast är jag liten

Och när vårvindarna väljer vägen genom träden,
väljer jag vägen genom husen. Hamnar ändå på samma ställe.
Varenda väg, varenda gränd har jag vandrat. Jag har hört alla sånger förut.

Trodde alltid att teater handlade om att gå in i någon annan,
en annan karaktär.
Teater handlar om att vara sig själv men i en annan skepnad.
Nu vill jag bara att någon spolar tillbaka filmen och skriker

OMTAGNING

(bryt)

Jag åker tåg varje morgon. Just denna morgon skrev jag:
"Det är som att vara på väg mot sin egen avrättning.
Varje dag."