Nere på gården leker de Dunken. Eller Burken. Någon räknar, de andra springer och gömmer sig och sedan börjar jakten. För att vinna ska man hinna slå sig fri först.

Det ledsna är att nere på min gård finns inga bra gömställen. Där finns nedsågade buskar och en gungställning, en klätterställning och några träd. För att kunna gömma sig där måste man vara liten och finurlig. En pojke gömde sig bakom en buske och sprang fort för att slå sig fri.

När jag var liten bodde jag i ett radhusområde. Där fanns en jättestor gräsmatta och en jättestor klätterställning, buskar och träd. Hundratals gömställen, stora och lättillgängliga. Då kunde man sitta gömd i flera timmar innan någon hittade en.

Eller så var gräsmattan inte så stor, klätterställning var egentligen av normal storlek och kanske var timmarna bara fyra minuter.

Och det var jag som var liten.

x

Jag vill dansa barfota,
jag vill sjunga högst av alla,
jag vill hålla i någons händer
och bara andas

x

Förresten;
tror att en del av mig har hittat hem
Vart nu hem är, kanske där hjärtat är
och det bär jag alltid med mig
men det känns ändå som någonting mer
ett lugn, trasiga nagelband, stora kläder

jag

x

och jag funderar på att spara ut mitt hår