”Vad är livet värt om man inte får vara med någon man älskar” och jag nickar. Tycker egentligen samma sak men ibland sjunker hjärtat i bröstet. En klump i magen och jag känner hur orden fastnar i halsen. Vägrar finna sin väg ut. För jag vet inte.

x

Ser världen passera genom smutsiga fönsterrutor. Det svider i ögonen och blicken fastnar lätt bakom ögonlock. Där finns en trygg värld, den världen är svart och lätt att förstå.

Tar pauser. Håller andan och fortsätter gå.
Försöker tvinga fram ett lugn i hjärtat.
Hinner inte med när det slår för fort,
jag tappar takten.
Förlorar makten.
Jag har inget mål, jag bara går.

x

Kontrollbehov:
Har lämnat styrkan bakom mig och tillåter mig att gråta. Tårarna är kontrollerade men ändå; de är mina.
De är mina för att jag kräver makten över dem. Jag är diktator. Jag har kontroll.
Det är jag som bestämmer när spelet är slut.

Ändå glömmer jag ibland bort
att andas.