
Vaknar. Det är ljudet av vatten som sköljs ned i avloppet. Vaknar och stiger upp. Vaknar och ångrar mig sedan igen.
Stannar inne. Gömmer mig. Söker struktur.
x
Trotsar de tusen blickar som borrar igenom själen och går ut i solskenet. Ett väder, ett ljus som inte passar med min sinnesstämning nu. Går till biblioteket. Mitt andra hem. Där känner jag mig lugn. Där känner jag inte av blickarna. Nya meningar i min tygpåse, pärmar som väntar på att öppna sig för mig. De ska ta mig härifrån. Hos Thorvall och Høeg ska jag söka tröst.
x
Jag är synonym med vattnet,
jag är -
Under ett svalt täcke ska jag skapa en värld
Där fåglarna inte flyger söderut,
för där finns ingen vinter
Där det inte spelas några spel,
där patriarkatet inte existerar
Där dina händer även är mina
x
Bär inte på några sorger, ändå;
vill jag att solen ska gå i moln. Jag kräver ett oväder. Bara idag. Kanske, kan jag gråta då.
Kroppen söker sig till mjuka tyger, benen går inte dit jag vill gå. Ville kasta mig ut genom ett fönster, bara för att bli upplockad av dig. Du är den enda jag lyssnar på, du är den enda som kan förstå. Du vet vem du är och jag försöker ta åt mig av det du säger till mig.
Igår klippte jag av nästan allt mitt hår. Jag känner mig ful. Men;
igår sa hon att vad jag än känner,
så finns det alltid någon annan som tycker
tvärtom
x
RIV MURARNA JAG BYGGER OMKRING MIG

Åh jag känner så igen mig. Allra mest just nu den här tiden.
SvaraRaderaIgår natt låg jag vaken och stirrade upp i taket mest hela natten och tänkte samma sak som dig, det kanske behövs ett oväder för att kunna gråta. Jag ville verkligen gråta men kunde inte, inte en ynka tår. så konstigt på något vis. Och du skriver fint som vanligt, det får du aldrig glömma bort.
Frida: Tack. Och det är dumt hur man väntar på våren och sen avskyr den. Inte alltid, dock.
SvaraRaderaså makalöst snyggt!
SvaraRadera