Åttiosju kvadratmeter har aldrig känts så stort. Kliver ur världen och in i tomheten när jag öppnar dörren och stiger in i vår lägenhet. Nu har jag vant mig vid att ha minst en person i min närhet och då blir den ofrivilliga ensamheten mer påtaglig. Jag har alltid älskat att vara ensam hemma - jag gör det än - men

lite sällskap skulle ju inte skada.

x

Inhalerar en doft som inte är min egen
Ler för mig själv nästan hela tiden
Säger ständigt: jag vet inte,
finner inte rätt ord
Känner någonting nytt och jag vill behålla den här känslan
Mår oförtjänt bra

x

Älskar solnedgången och kvällarna. Älskar att gå hem klockan halv nio på morgonen. Känner en intensiv hatkärlek till mina sömnlösa nätter. Det är fullmånens fel. Det är mitt hjärtas fel. Det är att vilja släppa alla hämningar och kasta sig ut i någonting nytt. Det är att våga. Älskar att ha människor runt omkring mig. Älskar att ligga i sängen och lyssna på musik. Lyssna på texten till First Day of My Life och känna igen sig varenda strof.

x

1. saknar
2. längtar