I sömnen kliar jag sönder de tiotusentals myggbett som pryder mina knän, lår och smalben. I vaket tillstånd försöker jag att låta bli. När sömnen långsamt infinner sig i kroppen, tappar jag kontrollen och kliar kroppen vill naglarna klia bort det. Men det bara förvärrar. Mina smalben svullna av myggornas tortyr och mitt eget oförstånd. Jag skadas av min dåliga självdisciplin.

Mina ben är prydda med röda märken och små sår.

x

Balanserar på en tunn lina. För att behålla modet får jag inte titta ned.
Tvingar bort alla förväntningar. Låtsas som ingenting.

x

Det råder bröllopshets i Sverige. Alla ska gifta sig nu när kronprinsessan ska gå ned för altargången med sin far bredvid sig. I dagens Sverige måste alla vara upp över öronen förälskade och lyckliga. Vi får inte gräla (inte så att någon ser) och vi får inte ge upp. Om två veckor behöver man inte befinna sig i den här bubblan av rosa drömmar, då är det tillåtet att gräla igen. Då får man skiljas igen.

Jag är en hopplös romantiker som inte tror på äktenskap. Jag är realist och surrealist i samma kropp. En del av mig vill tro på den himlastörtande kärleken, den som beskrivs i Shakespeares pjäser och sonetter. Den andra delen tror att allt är lika svart som Strindbergs Inferno. Ena delen vill kämpa för kärlekens skull och den andra vill ge upp. Mest är jag nog rädd.

x

I. Vill fly verkligheten, vardagen, tristess
II. Flyr verkligheten, vardagen, tristess
III. Vaknar återigen upp till den
men den skiljer sig från igår. Jag kan inte sätta
fingret på vad det är.
IV. Jag är ett kliande myggbett -

min egen fiende
min enda fiende

x

Mina blåmålade naglar river upp huden
gång på gång
Maktlös står jag bredvid

och ser på