På morgonen ösregn och solens strålar har gömt sig bakom tunna slöjor av moln. Blyga solstrålar håller sig undan, mig och dig. Under täcket är det varmt och tryggt. En trygghet jag uppfattar som ganska tråkig. Den gör mig rastlös och tung i kroppen. Jag har tröttnat. Jag har sommarlov. Jag känner mig tom. Har tröttnat på mitt beteende och mig själv. Säger att jag ska skärpa mig.

x

I. Orden har funnit mig igen, liksom min röst. Efter två veckor kan jag äntligen sjunga igen. En pusselbit faller på plats, en ny sång finns i min anteckningsbok.
II. En parentes:
Eufori. Spelar Gamla Ullevi / Skisser för sommaren om och om igen.
III. Hundratusen ögon stirrar på oss, ingen ser

x

Jag trivs i regniga städer. Regnet gör mig lugn. Trots att varenda millimeter av min kropp är dyngsur, mina ögon är fyllda med regndroppar så är jag lugn. Regnet tvättar bort allt, ibland.

Regnvattnet rinner längs gatorna och asfalten blir som strömmar. Havsströmmar. Mexikanska Golfen. Regnvattnet är transparent blod som forsar nedför gatorna och ned i brunnar, där det finner sin väg ut. Det försvinner.

När det regnar är jag kung över allt.
Världen ligger vid mina fötter.

Så jag går runt varje gathörn och jag känner mig ren. Asfalten, husen, träden, bilarna, människorna, känslorna och du. Allt skulle kunna vara mitt om livet var en dröm.

x

Kan inte sätta ord på känslan.
Vet inte riktigt vad jag känner.
Är kluven likt en atomkärna,
vet inte vad jag ska ta mig till.

x

Du vet ingenting om mig
Jag vet ingenting om dig