Kanske är det värmen. Kanske är det ölen. Kanske är det alla tankar som spinner runt i huvudet som gör att jag inte kan sova. Jag vrider mig från sida till sida i sängen och när jag väl slumrar till drömmer jag någonting obehagligt.

Inte ens en katt som sträcker ut sig mellan skulderbladen gör att jag kan somna. Inte ens att rabbla en låttext om och om igen hjälper. Inte ens att tänka på allt som är bra.

När jag väl stiger ur sängen fyller jag kroppen med kaffe istället för med åtta timmars sömn. Kaffe är absolut ett substitut. Idag.

x

Bland mina anteckningar på min mobiltelefon finns en packlista gömd. Så att jag inte ska glömma något. Några skivor ska läggas ned. En bok. Kläder. Att packa är monotont. Som att tugga tuggummi. Jag har skrivit en packlista, så jag slipper tänka. Vi åker till västkusten imorgon, klockan sex avgår tåget från Stockholm Central. Det blir en tidig morgon, en tågresa och att hamna på en plats där jag aldrig tidigare varit. När vi kommer ned till Falkenberg ska jag försöka komma ihåg att fotografera. Att pränta in den här sommaren i hårddisken och i mitt huvud. Varenda sekund. Den här sommaren är min, den är vår.

Följer min skugga, följer solens strålar, följer månen om natten. Följer allt som leder mig till någonting nytt. Vågar inte, inte öppna armarna. Öppna ögonen, förlora greppet, finna kontrollen igen. Det handlar om mod, tror jag.

x

8/7 Falkenberg
11/7 Lars Winnerbäck
13/7 är en viktig mellan-två-resor-dag
14/7 Arvikafestivalen
15/7 Kent
17/7 The Radio Dept.

Jag menar; det känns inte helt fel. Så jag drar nu. Iväg på äventyr. Till platser där Internet inte existerar. Kopplar ur kopplar bort kopplar av. Livet väntar utanför dörren.

Vi hörs snart igen.