170810 hjälp mig hålla mitt huvud högt

Fyller mina dagar tills de inte längre räknas som sekunder, minuter, timmar. Det finns ingen tid, inga klockslag. Vaknar innan solen gått upp. Patti Smiths röst ekar i mitt rum; love's a vampire, energy of dead. Jag tröttnar på att vara vaken tio timmar innan solen går ned men jag kan aldrig somna om. Jag tröttnade på att sova för längesedan.

Ögonen fastnar på telefondisplayen, den stirrar tillbaka på mig. Lyser till en början men slocknar sedan. Jag lyste till en början men slocknade snabbare ändå. Det här tillståndet klär mig inte, det är för litet och min hud sprängs, mina tröjor tappar knappar och låter huden tränga fram. Har bekymmersrynkor i pannan. Jag är armar, ben och dålig hållning.

Skyller aldrig ifrån mig,
det är mitt eget fel.

x

Jag är din Berlinmur, jag kräver mitt fall
Du är mitt Atlantis, min stad under vatten
Söker dig genom skogar och över fält med polishundar
Genom hav och sjöar, över berg och i floder
Jag vill finna dig och få dig att komma tillbaka -

tillbaka till mig, mitt rum, min lägenhet,
min kropp, mina onda tankar, mitt tysta hjärta
När blir jag din igen?

x

Vi går promenader om kvällarna, runt på samma vägar, förbi samma hus. Vi pratar om ungefär samma saker med vissa stilistiska ändringar. Det är inte en monolog, det är en dialog. Vi gör upp planer för hösten, placerar ut delmål i kalendrar. Hoppas att allt blir lättare då. Om en vecka är friheten död sedan länge. Då kommer den inte ens ha existerat. Då blir jag ingen igen, bara ett tomt skal i en lång korridor. Vill vara arg och upprorisk. Är istället tom och tyst.

Att hålla modet uppe är svårare än man tror

x

Tar på mig trygghetströjan och börjar gråta
Mina tårar betyder ingenting
Mina tårar betyder allt