Det ska vara som att riva bort ett plåster, låt det gå fort och lätt. Jag kräver ett svar nu, jag behöver ett svar nu innan jag går under. Aldrig har jag haft något vidare tålamod. Du strör salt i mina sår flera gånger om. Strör salt i såren, i revorna i min hud. Du bär ansvaret för dem, vännen.
Du har nog redan krossat mitt hjärta. Jag har redan förlorat.
x
Det finns ingen charm i att vingla hem klockan halv sex på morgonen.
Tystnaden är mäktig när gatorna tomma. Likna det vid att svälja himlen och låta den gro i kroppen. Himlen är ett frö som vattnas och växer. Himlen är i mig och den kommer få mig att explodera. I magen vilsna svalor som bara vill ta sig därifrån. Jag sväljer dem, jag avundas dem. Jag avundas deras vingar och deras illustrerade frihet.
Det finns ingen charm i att vingla hem klockan halv sex på morgonen.
Sakta har solen gått upp och den lägger sitt ljus över hustaken. Asfalten är pånyttfödd. Träden står på samma plats som alltid, deras rötter håller dem kvar. Mina rötter håller mig kvar. Det gör ont i mig att se hur jorden torkat ut. Det gör ont i mig att känna mer samhörighet till träden och fåglarna än människosläktet. Jag förstår dem inte. Jag förstår oss inte. Ville hellre vara canis lupus eller strix aluco. Ville hellre vara stark.
Jag har regnmoln under huden och åska i ögonen. Stora droppar faller från mitt hår. Är regnet i morgondagens Stockholm. Är rädd för allt men låtsas inte om det. Iklär mig roller som andra iklär sig kläder.
ÄR REGNET. ÄR MODIG. ÄR INTE RÄDD. ÄR ALDRIG RÄDD. ÄR STARK.
ÄR SJÄLVSTÄNDIG. RAKRYGGAD SKA JAG MÖTA STORMEN.
x
De enda som är vakna
är fåglarna och jag
så fint och gud vad jag känner igen mig i vartenda ord.
SvaraRadera