Popaganda; det är en helt vanlig fredag med en skillnad. Jag vaknar med ett leende på läpparna och kliver ur sängen med lätta steg. Förväntningarna är höga (& de infrias). Är lycklig. Tillbringar hela dagen på festivalområdet med världens finaste systrar. Bär instrument. Äter cashewnötter. Befinner mig backstage. Ser bara tre spelningar men det räcker. First Aid Kit, Jonathan Johansson och Belle and Sebastian. Tar i hand med Stuart Murdoch, vi hälsar. Han är som alla andra fast hundra gånger finare. Han bär en brun rock och hans ögon är vakna som ett barns. Jag står sedan tyst bredvid och förstår inte vad som precis hänt. När de spelar If you find yourself caught in love har jag redan dött inombords flera gånger om. Den timmen de spelar är ren magi. Det är lycka i dess renaste form.Alltid ska jag minnas den tjugosjunde augusti som den märkligaste, mäktigaste,
mest overkliga dagen i mitt liv.
HEHE :D
SvaraRadera