Dricker kaffekopp efter kaffekopp och ångrar mig. Ångrar mina val och ångrar min brist på självdisciplin. Det är så mycket jag borde göra, så mycket jag vill göra men jag tar mig inte för. Fastnar i ett vakuum, är ihålig. Det kryper under huden och jag vet inte varför. Ser dåliga filmer utan anledning. Tror att de fyller ut tomheten och tiden. Försöker tvinga mig till saker min kropp inte vill men mitt självförtroende. Det går inte så bra. Ingenting går så bra just nu. Jag har ingen glöd, ingen riktig ork och min spegelbild är suddig. Hela världen är suddig. Jag känner inte igen mig själv, jag känner inte igen den person jag är. Den jag blivit.

Ville vakna i en tom kropp med ett fyllt hjärta och en hjärna med tusen tankar. Ville motstå behovet av att fylla kroppen igen. Ville aldrig lindra tomheten genom att fylla magsäcken. Socker, fett, alkohol.

x

Upptäcker musik fyrtio år för sent och inser att jag älskar det. Drömmer om ett liv på sextiotalet. Revolution, fantastiska kläder och tron på en bättre framtid. Inte som nu, inte att vakna upp i tjugohundratio med översvämningar och skogsbränder. Vill ha tron på en morgondag, en levande framtid. Vill tro på att blommorna kommer att blomma även imorgon, att det kommer finnas äpplen på träden även nästa höst.

x

Tystnad tunnel ett meddelande som inte når fram. Mina ord söker dina och jag vill ha ett svar. Att jag inte får ett svar, är det idioti eller otur? Kanske är det jag som är naiv. Fantasin är så intensiv.

finns du
finns jag
finns vi
finns chansen, balansen, djur i bur på Skansen -

ljudet från ambulansen
är det någon där

Verklighet versus Inbillning:
är slaget vid gränsen redan förlorat
är allt detta bara något jag har förstorat
i hopp om att saga blir verklighet, även på riktigt
inte bara i romantiska komedier och tecknade filmer
av Walter Elias Disney