010910 om fantasivärldar och hur allting rasar

I. Om Anna fötts i en annan tid, då hade hon kunnat uppfylla sina drömmar. Om Anna var modigare än hon är, hade hon vågat ta språnget ut över klippan då? Om hennes händer varit öppna, skulle hon då tagit emot vad som erbjöds? Men -

Anna lever nu, det är ett 2010 som lider mot sitt slut. Hon ville starta en revolution men när revolutionens tid är förbi, vems palats ska man då ockupera? Vem ska man skjuta, vem ska man stena? Vilka dörrar ska man slå in? Vems händer ska man binda, vems läppar ska tejpas igen?

Anna återvänder till drömmen där hon är drottning och kung, härskare över allt hon byggt upp. Hennes fantasi är inte en tillflyktsort, det är hennes verklighet. Där rusar hästar över ängar och juni varar för evigt.

De kallar Anna för konstig. Anna kallar sig regissör och manusförfattare, hon är sin egen räddning. Hon besöker världar ingen annan sett, hon kommer att skapa dem tills hon hittar rätt. Till den plats som är hennes ska hon för evigt försvinna, Annas fantasi är en verklighet -

en annan verklighet än din och min

x


II. Vi färdas uppåt, mot regntunga skyar. Vi rör oss mot himlens början och jordens slut. Vi odlar nya världar i den bördiga jord vi kan finna. Där, emellan vågorna ska vi resa ett slott. Med det börjar livet om igen. I det regn som faller ska vi renas, där föds vi på nytt; reinkarnation som resultat meditation. Varje byggnad vi passerar ska rasa. Alla röster vi har i våra huvuden ska tystna. De hjärtslag som fortfarande finns kvar, de kommer så småningom upphöra. Dina seende ögon kommer att bli blinda.

Allt upphör tillslut.

Efter översvämningar och skogsbränder kommer våra liv aldrig mer se likadana ut. Du söker svar, jag ställer retoriska frågor. Kräver din uppmärksamhet. Din värld har börjat suddas ut. Du ser i syne nu; jag har aldrig varit här.

byggnader ska rasa, radioprogram ta slut
våra röster ska bli hesa, allt upphör tillslut.