fredag 3 september 2010

040910 en historia som aldrig kommer att hamna i en historiebok


I tygpåsen ett paraply de kan dela när regnet faller. Hennes arm blir en krok för hans att haka fast i. Hennes ben följer hans takt så som han följer hennes. Det är gator hon vandrat tidigare och människor hon aldrig tidigare sett. De ramlar i klumpar framför dem. De tar stöd mot husväggar när huvudet snurrar. Hon tar stöd mot honom när hennes huvud snurrar. Precis på samma sätt som hon tagit stöd mot hundra andra innan honom. Aldrig skulle hon erkänna det men han är en i mängden, en av dem som klumpar ihop sig framför dem på Birger Jarlsgatan, på väg ned mot tunnelbanan.

Det regnar inte över Stockholm ikväll och vingliga klackar stöter hela tiden ned i gatstenen. Istället är det stjärnklart och tystnad existerar inte. Han lutar huvudet mot hennes axel. Han tillhör den ensammare sorten och är ensam även i hennes sällskap. Det manliga könet är det ensamma. Hon tänker: om de rör sig, rör de sig i grupp men om de står stilla, står de alltid ensamma.

De är båda vrak. Förstörda av sin omgivning och de kommer att förstöra varandra en vacker dag. Hon kommer skriva ned hans namn i en anteckningsbok och låta honom försvinna bland de andra bläckfläckarna hon hastigt skrivit ned där. Han kommer att glömma henne och den kyliga höstluften i Stockholms innerstad. Han kommer att glömma asfalt och avgaser. Hon kommer att möta hans blick en sista gång. Då kommer det att vara oktober. Han kommer att möta hennes blick en sista gång. Det kommer att vara oktober. De kommer att säga att de kanske kan ta en kaffe eller två någon dag, att de ska vara vänner. De kommer aldrig ses igen.

Han lutar huvudet mot hennes axel. Hon bär hans tyngd och han bär hennes. Åtminstone ikväll. Åtminstone en månad till. Än så länge rör de sig åt samma håll och de delar ord, tankar och ger varandra ömma blickar. Förälskelsen är inte en synd men det är synd att den tar slut. För det gör den. Förälskelsen tar slut, precis som årstiderna, mjölken i paketet och musiken man lyssnar på.

I deras fall tar den slut i oktober men de vet det inte än

(en höstspellista)

2 kommentarer:

  1. alltså, gud. Du är så begåvad, texten var väldigt fin.

    SvaraRadera
  2. Jag slutar aldrig häpna över hur otroligt duktig du är med orden. åh

    SvaraRadera