260910 och alla gömställen kommer att upptäckas till slut

Hon
sover med tända lampor, räds mörkret bakom träden. Räds livet i alla lägen och mardrömmarna återkommer. Hon vaknar klockan fyra varje morgon och har svårt att somna om, hon drömmer om alla dem hon inte vill vara som. De som kastar hånfulla ord i marken, i ansikten och sparkar på den som faller. De som ler med stängd mun och blickar framåt, inte bakåt. Vi alla räds att bli avslöjade som de vi egentligen är.

Hon bär mask för att dölja sin identitet. Likt en superhjälte täcker hon sitt ansikte. I raden framför henne står Batman, med en liknande mask. Skillnaden är att hon räds mörkret, det gör inte han. Och hon har inte samma mod. Hon bär kostym för att skydda den person hon egentligen är. Hon bär cape och kläder som inte är hennes egna. Hon gömmer den hon är. Det är svårare att bli sårad när ingen vet vem du är.

Det är murar av tegelsten och betong. Det är skyttegravar att gömma sig i. Det är pansarvagnar och kevlarvästar. Allt för att skydda den hon är, den hon blivit, den hon alltid varit. När andra väljer klänning, väljer hon sina strider och vilken mask hon ska bära. Det är tio identiteter, tio själar i samma kropp. Hon väljer.

Ändå sover hon med tända lampor, hon är rädd för mörkret utanför fönstret. Hon är rädd för skuggorna som faller på väggarna, hur de ser ut som spöken från svunna tider. Fruktar den dag masken kommer att falla av hennes ansikte, slå i marken och gå i tusen bitar.