300910 han släppte aldrig fåglarna fria

I. När de knäcker första ölen på bänken i centrum
sitter jag ensam på mitt rum
och lyssnar på ingenting

Mina fönster är öppna, en vind blåser in
jag har skapat en värld, den är bara min

II. Han går inte genom elden, flyr inte över världshav för min skull. Han vänder inte kappan efter mig - jag är inte vinden, inte floderna. Jag är inte någonting annat än:

blekta fotografier
kalla händer

Han river inte mina murar, driver inte mina frågor. Han ger mig inga svar.
Jag är ingens hjältinna, ingens mål, ingens väg hem.
Vi byter inte längre några ord, sitter inte vid samma bord. Jag är ingens horisont -

de stjärnklara nätterna var aldrig våra

III. Vad i november är värt att hoppas på? Vilka andetag hade vi att dela?
Att leva för planer som aldrig blir av, att aldrig kalla frihet vid sitt rätta namn.
Dagtid är vi fångade i nattens drömmar,
om nätterna somnar vi i vår egen famn.