lördag 2 oktober 2010

021010 om en pojke


Egentligen har hon nog alltid velat vara en pojke istället. Inte sådär att hon känt sig fången i sin egen kropp men mer att det pojkaktiga uttrycket alltid fascinerat henne. Busig uppsyn, skrapsår på knäna och en lugg som alltid faller ned i ögonen. Ett charmigt leende. Stora ögon. En sådan som fick hjälp med att knyta sina skor på dagis. En sådan som är förväntad att vara lite kaxigare. En sådan som förväntas leka med bilar istället för dockor.

På insidan alldeles full av hemligheter.

En sådan där pojke som cyklar på sin mammas cykel hela vägen till skolan. En sådan pojke som struntar i om det är sommar eller höst, solsken eller regn och cyklar ändå. För regn är ju ingenting farligt. En sådan pojke som har udda strumpor, för i brådskan var det omöjligt att finna de två som hörde ihop. Så som det alltid är. En sådan pojke som har glasögon som glider ner på nästippen, en kavaj i handen om det är för varmt och lite för stora skor. Sådär så att han ibland snubblar när han går.

Hon ville ha den raka pojkkroppen och det kortklippta håret, de långa ögonfransarna och de ljusblå jeansen. Hon ville ha en bok under armen och varma händer. Hon ville nog alltid vara en pojke från Frankrike, från Paris. En sådan som dricker kaffe på uteserveringar och röker cigaretter till frukost. En sådan pojke som inte sover utan sitter och skriver istället. En pojke full av påhitt.

Egentligen ville hon nog alltid vara en pojke. En sådan som slänger väskan över axeln och springer nedför trapporna i skolan. En sådan som med en enkel handrörelse låser upp cykellåset och cyklar hem. Ligger på sängen och funderar i någon timme för att sedan ge sig ut igen. Mot nya äventyr. En rastlös själ, i en rastlös kropp med massor av idéer att förverkliga. Hon ville vara en pojke som uppskattade tidiga mornar och soluppgångar, som kunde sitta timme efter timme på en sten och läsa. En sådan pojke med armar och ben som inte riktigt hängt med i växten, sådana som slänger längs sidorna. Som om delar av kroppen var gummi men hjärtat av guld.

På insidan alldeles full av hemligheter.

3 kommentarer:

  1. Helt otroligt bra Josefin! Jag blir helt varm inombords!
    Kramkram
    Fredrika :)

    SvaraRadera
  2. Helt otroligt vilken jäkla skrivartalang du har, flicka!
    Åh, så fin den var. vilken fin pojke du skapade i mitt huvud! sådär vacker och lite fräknig med bruna lite för korta byxor. en sådan man vill krama om. en varm pojke, lika varm som din text.
    en sådan alldeles full av hemligheter.

    SvaraRadera
  3. Åh, vad jag hade varit hopplöst förälskad i den pojken.

    SvaraRadera