051010 stjärnor på himlen i dina ögon

Det är någonting speciellt med oktober. Luften är klar, trots avgaser känns den ren. Löven ligger på marken och de skänker liv åt den grå asfalten. Om kvällarna lyser stjärnorna över våra huvuden. De får mig att krympa lite men det gör ingenting. Jag blir mer och mer medveten om att min existens inte spelar någon roll i det långa loppet. Samtidigt känner jag att det inte spelar så stor roll. Inte idag. Menar;

ibland är det skönt att känna sig liten och krypa ihop till en boll,
lägga hakan mot knäna och lyssna på samma låt om och om igen.

Det är någonting speciellt med oktober. Det är någonting i luften som gör att mina hjärtslag blir jämnare, mina andetag lugna och mina tankar blir klarare. När jag är ute och går känner jag i kroppen hur jag förändras. Inuti. Lite utanpå. Genomgår en förändring, jag växer upp. Jag är på väg att bli vuxen, även om jag egentligen inte vill. Kanske finns det inget Neverland där man slåss mot pirater, kan flyga och är ung för evigt. Om några veckor blir jag myndig men jag tänker inte tvingas bli vuxen riktigt än. Vill vara äventyrlig som Peter Pan, modig som en elev i Gryffindor, vuxen men samtidigt ett barn.

Tills den dag jag dör, vill jag uppskatta stjärnorna och hur löven knakar under fötterna. Drömma mig bort i böcker, i filmer. Se ut genom fönstret när jag åker tåg och skapa historier i mitt huvud. Aldrig sluta leka, skratta. Det är någonting speciellt med oktober. Löven som faller från träden sätter färg på mina dagar. Det är som om stjärnorna säger åt mig vad jag ska göra. Att jag ska sträcka på mig och fortsätta gå -

även om jag måste bygga upp en karaktär för att klara av det.