311010 imorgon i din famn

Ett tåg rör sig i tvåhundrafemtio kilometer i timmen. Det passerar olika städer och hundra olika skogar. I skogarna finns djur och i städerna finns människor. De drömmer om olika saker. På tåget människor med olika destinationer, olika historier. Även de har olika drömmar. Vissa förväntar sig ingenting av livet, andra vill ha allt. Oavsett situation sitter de på samma tåg. De är på samma tåg och kan inte röra sig längre än till restaurangvagnen och toaletten. Kanske är det dags att ta upp en bok och läsa, det är en annan värld. En värld där man kan röra sig längre än så. Det är redan öppna fönster, vågar man är det bara att flyga ut.

Ett tåg med säten vända åt olika håll. Utanför fönstret ser man sjöar och träd rusa förbi. På det här tåget pratar man inte med varandra om man inte måste. Där sitter man med händerna ihopflätade i knäet och blicken ut genom fönstret. Man räknar träden som rusar förbi. Man räknar minuterna tills tåget stannar vid ändstationen. Vad som väntar där, är en djupt bevarad hemlighet. Det är ingenting man pratar om. I huvudet cirkulerar dessa tankar; de är interna.

I himlen inga luftballonger, inga stjärnor, bara moln. En svagt lysande sol. Det är morgon och det känns i varenda muskel. Imorgon är jag en av dem på ett tåg som går i tvåhundrafemtio kilometer i timmen. Imorgon ska jag åka till ändstationen och undvika andra människors blickar. Jag ska blicka ut genom fönster i tre timmar, räkna minuterna tills jag är framme. Jag ska läsa och längta. Flyga ut genom det där fönstret till slut. Jag vet vad som väntar på ändstationen men jag kommer inte att berätta det för någon. I mitt huvud kommer tankarna cirkulera, alla tankar kommer att handla om dig.

En tågresa bort och imorgon får mina fingrar röra vid din kind igen. Vi ses snart.