Trädtoppar dansar förbi. Sjöar sträcker ut sig och världen är på väg att vakna. Dis över fält, den grå himlen som en slöja över gräs och sten. Nakna grenar sträcker sig mot himlen och de rör vid varandra. Ömt. Kärleksfullt. De har stått bredvid varandra i decennier, de känner varandra väl. Öde landsvägar ringlar genom skogar och tågrälsen klingar metalliskt. Elljusspår och kraftledningar så långt ögat ser. En blank tjärn för träden att spegla sig i. Signaler skickas mellan molnen. Röksignaler från cigaretter, tusen själar längtar hem. Nymålade ladugårdsdörrar och åkrar som ligger i träda.
Det är morgon. Hon sitter på ett tåg. Hon är på väg någonstans, till en ny plats. På ett tåg är alla ensamma. Hon älskar känslan av att lägga sin stad, sin vardag bakom sig. Om än bara för ett tag. Det känns i hela kroppen, i magen en känsla ren som nysnö. I hjärtat spelas nya melodier, symfonier: stråkar och klockspel.
Utanför fönstret ödelagda hus. Småstäder sovande, de är efter sin tid. De som bor där vill flytta därifrån. När de är gamla nog, modiga nog lämnar de boet. Den nedlagda bensinmacken, mataffären och tobaksaffären. De lämnar mopeder, bilar och föräldrar. Gruset under fötterna. De är fågelungar med svaga vingar, mjuka som dun. Riskera allt, det kan bara bära eller brista.
Hon tänker att det gäller henne också. Hon som tidigare varit rädd, vågar hoppas nu. I huvudet tankar mjuka som bomullstussar. Vita. Tänker att hon är lika reslig som björkarna hon ser. I handleden känner hon pulsen slå. Hårt. Nya hjärtslag.
Hjärtat slår i takt med tågets hastighet.
himla, himla fint! alltihopa!
SvaraRadera