151210 lite för varje andetag

Du är så mjuk mot mitt svaga hjärta. Dina händer är mjuka till och med när du knuffar ned mig i snön. Hur dina ögon växlar från att vara en vuxen mans till att bli en pojkes. Solen lyser på oss (mest på dig) och färgen i dina ögon blir klarare. Snön vit mot en mörkgrön jacka och den får fäste i pälsen på din luva. I den stunden, den sekunden är du ett barn.

Du värmer lussekatter och jag stannar kvar i sängen. Klockan är halv två, det är mörkt, det är natt och det är alldeles tyst. Bara vi är vakna på din gata. Det är sådant man vet. Du bryter bitar av det varma, gyllene brödet och stoppar dem i min mun. Dina rörelser mjuka, lugna och dina ögon ser rakt in i mitt svaga hjärta. Det hjärta du är så bra för. Jag tar en klunk ur ditt mjölkglas, fastän jag avskyr mjölk. En liten klunk när du för glaset till mina läppar.

Vi somnar bredvid varandra med alla kläder på. Några timmar senare vaknar du och allt är ett töcken. Du går upp och klär av dig dina kläder. Sedan skalar du bort mina. Plagg efter plagg för att sedan dra täcket över oss båda. Somna om. Din hand vid min midja. Så somnar vi varje natt. Nära. Dina svarta lockar mot mina röda. Mitt hår blir svårare att reda ut för varje dag som går.

Du får mig att berätta om saker jag förträngt. Sedan stryker du mig över håret, viskar "älskling" och dina andetag är varma mot min hud. Tröstande. Och varje gång du låter dina fingrar röra vid min hud, ju mer förlorar jag mig själv i dig. När jag sjunger för dig låter du en hand vila mot mitt lår och jag ser hur du lyssnar på varje ton, varje ord. På något underligt sätt verkar tonerna, orden fastna i dig.

Du är bra för mitt svaga hjärta. Du får det att slå hårdare och tack vare dig växer det sig starkare. Lite för varje andetag, lite varje dag.