I: Jag har lovat mig själv att bli en bättre vän. Sluta skjuta upp, glömma bort. Alltid har jag kämpat för mina vänner, jag tror att jag gör det än men det känns som om livet kommit emellan oss lite. Mina öron fick jag för att jag ska lyssna och om ni vill att jag lyssnar, lovar jag att jag gör det. Mina svar kanske inte kommer att vara de allra bästa, mina ord kan komma att ta slut men mina öron är öppna och mina händer är era att hålla i. Alltid. Och jag vill att ni förstår; jag är ingenting om ni går.
II: Imorgon minskas avstånden för en längre tid. Imorgon flyttar mitt hjärta hit, han kommer att bo i samma stad som jag. Det känns så bra, jag är så himla glad. Går runt i min lägenhet och sjunger för mig själv, det finns en lätthet i mina steg. Igår kväll somnade jag med ett leende på läpparna. Alltid kommer vi kunna vara nära. Tidig eftermiddag imorgon har han med tåg färdats tvärsöver Sverige för att stanna i Stockholm. Från och med imorgon får jag stryka mina fingrar längs hans kind varje dag. Från och med imorgon är hjärtat fullt. Från och med imorgon är pusslet helt.
III: Det droppar från taken idag. Solen skiner för första gången på veckor. Kanske blir det vår i år också. Kanske blir det även sommar. Kanske kommer fåglarna att sjunga igen, inte ramla ned tiotals från himlen - döda. Deras små, hårt pickande hjärtan kanske kommer att bli starkare igen. På samma sätt som mitt hjärta kommer att bli starkare igen. Vi reser oss med solen om morgonen, på himlen finns vi. Där kan vi lysa starkare än alla stjärnorna i rymden. Vi reser oss. Finner styrkan igen, känner våra hjärtan slå i bröstet. Det droppar från taken idag. Det kanske blir vår, även i år.
IV: Tack för att ni läser det jag skriver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar