140111 om knäskålar

Alltid har hon haft en fallenhet för knän. De vassa, lite skeva knäskålarna med skrapsår och blåmärken. De visar på en svaghet, ett barns hjärta. En barnslighet eller bara att man är klumpig. Ramlar ofta. Halkar på isfläckar och slår i knäna först. På samma sätt som när man var liten. Knäna är den del av kroppen som får ta mest stryk. Små, små skrapsår pryder hennes egna knäskålar. De bildar mönster, på samma sätt som stjärnorna på himlen. Små skrapsår som liknar stora björnen. Hon fick sina skrapsår när hon halkade, precis utanför sin port. Det högra knäet pryds av ett blåmärke stort som en femkrona. Om man pressar pekfingret mot den ytan, ilar det i hela benet. Smärtan sprider sig ned i tårna och upp mot ljumskarna. Hon trycker fram tungan mot tänderna och pressar lite hårdare. Känner hur det ilar upp i magen. Släpper lite, trycker ned fingret igen. Testar att trycka ned med naglarna. Det känns inte alls lika mycket.

Hon lägger ofta handen på sin älskades knä. När de åker tunnelbana vilar hon handen mot hans knäskål, när de ska sova söker hon sig ofta till knäet. Det vassa, trygga. Hans knäskålar är varma och oskadda. Han ramlar inte lika ofta som hon. Han ramlar nästan aldrig. Det finns en stabilitet i hans smala ben. Han håller henne i handen, för att förhindra att hon ska ramla men hon gör det ändå. Hennes skor har släta sulor, hon halkar lätt. Han ber henne;

"halka inte, gör dig inte illa" men hon halkar till ändå och slår sina knän i den istäckta asfalten. Det går hål i strumpbyxorna och små gruskorn söker sig in i den tunna huden som täcker hennes knäskålar. När de kom in igen kysste han hennes knän och sa att hon måste vara mer försiktig. Hon har aldrig förstått varför. Om hon gör sig illa, då finns han ju där för att trösta. Han kysser hennes knäskålar och underarmar. Han kysser hennes ögonlock innan hon somnar och han säger att allt kommer att bli bra. Hon behöver inte vara försiktig med någonting annat än hans sköra hjärta. Och hans vassa knäskålar. Hon lägger handen på hans knä under bordet när de äter middag med sina vänner. Hon lägger sin hand på hans knä när hon säger att hon älskar honom.

Hennes knäskålar har lika många färger som regnbågen. Hennes knän visar på att hon fortfarande är ett barn, trots att hon snart fyller tjugofyra. På hennes knän är kontraktet undertecknat; aldrig ska hon bli vuxen.