Det är morgon återigen. Från tunnelbanorna väller dussintals människor ut och bildar formationer på tågperrongen. Det ser ut som en dans utan koreografi. Deras jackor och väskor slår i varandra i samma takt som nya tunnelbanor rusar in på perrongerna. Fler ansluter sig. Dansen kommer att pågå i några timmar framöver och nya människor kommer att ta sina danssteg. De rör sig uppför trappor, ned för trappor och i olika hastighet. De flesta är hopplöst stressade. Fokuserar endast på sig själva när de tränger sig före en gammal dam i rulltrappan. Hennes käpp slår i metallkanten.
I tunnelbanedånet står en man med trasiga skor. Hans högerfot är aningen kallare än den vänstra. Skorna han har på sig är mycket gamla, de har följt honom lika länge som hans brustna hjärta. Ingen av medresenärerna ser det på honom men hans hjärta har varit brustet i snart tio år nu. Han har inte köpt nya skor sedan hans fru lämnade honom. De delade upp sakerna de hade i sin lägenhet, han fick halva skivsamlingen och hon fick halva. Hon tog pastasleven och han fick soppsleven. Han äter soppa fyra dagar i veckan men aldrig med pasta. Han har inte köpt en ny pastaslev än.
Den dag hon stängde dörren efter sig var en tisdag i mars. Molnen hopade sig på himlen och det såg ut som om en storm skulle dra in. Hastigt. Hon tog sina saker, de var placerade i olika kartonger märkta med olika substantiv. Det vanliga: ”kläder”, ”köksredskap” och ”fotografier”. Minnen från en tid de valt att avsluta. Eller snarare; hon valt att avsluta. Han ville aldrig att hon skulle gå. Utan henne skulle han aldrig kunna gå upp i rätt tid på morgonen, komma i tid till jobbet och sedan komma hem till klockan halv sex. De brukade laga mat tillsammans, pasta ibland, soppa ibland. Hennes favorit var varma tomater, de skulle stå inne i ugnen länge, tills de blev riktigt söta. Det var längesedan han åt varma tomater.
I rulltrappan möts inga blickar. Ingen ber om hjälp med en alldeles för tung väska. Armar hänger tungt längs sidorna, händer är nedstoppade i fickor på rockar och dunjackor. Den dans som är tunnelbaneresenärernas kommer att fortsätta i någon timme än. Det är en dans utan koreografi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar