060211 vi borde lära oss av träden

Knoppas träden snart, skjuter du snart ur jorden. Växer upp mot himlen, sträcker dig, blir stor och stark. Igen. Kan du höra fåglarnas vingslag? Hör du fjärilarnas puppor spricka? Det är en ny vind som blåser i ditt hår. Varje kväll varmare än den föregående. De är stjärnklara skyar och ett universum att gå vilse i. Vi kan bli starka igen, födas på nytt. Det är som att vakna efter en lång natts sömn, det är som att öppna dörren och känna mjuka vindar träffa ansiktet. Det är att röra vid naken hud och känna hur den knottrar sig under fingrarna.

Skira gardiner täcker fönster och blommorna kommer snart att börja blomma. Blommorna bär hopp om gröna ängar och varm jord under nakna fötter. Få hjärtat att slå igen, låt fötterna gå igen. Böj dig inte, sträck dig uppåt. Låt ryggraden bli helt rak, låt näsan snudda himlen. Det kanske är skådespeleri, du kanske inte alls är så stolt, så stark, så modig men kanske kan kroppsspråket styra dina känslor. Du kanske blir starkare då. Ibland funkar det att spela teater. Fake it till you make it.

Men blommorna och träden spelar inte teater. De är lugna på ett annat sätt än vi. Deras rötter är djupt begravda i marken. De vet var de kommer ifrån.