Are you lost at sea? I am lost at sea. Please, be lost with me.
Och jag vet inte åt vilket håll jag ska vända blicken för det händer ingenting någonstans, allt händer överallt. Jag halkar hela vägen till centrum, sedan halkar jag hela vägen tillbaka igen. Spelar hög musik i öronen och jag undviker blickar. Nycklarna skramlar i fickan. Tänker inte när jag går, låter fötterna leda mig den väg jag går flera gånger om dagen. Jag har gått den vägen varje dag i åtta år nu. Antalet cigaretter jag slängt längs den vägen kan jag inte räkna. Trots att den vägen är mig bekant, går jag ändå vilse ibland. Mellan höghus, låghus och sjukhus. Jag går vilse som om jag aldrig gått längs den vägen förut. Ändå blir jag inte orolig, jag vet att jag kommer hitta min väg hem till slut.
Jag når stjärnorna ibland, rör mig uppåt och ibland är jag stark nog att stanna där. Jag faller hårt i marken ibland, är alldeles för svag för att ta mig upp på egen hand. Skrapsår på knäna och värk i hjärtat. Kroppen tyngre än vanligt, säger åt mig själv att "gråta kan jag göra sen". Och tiden går. Tårarna faller inte. För om jag är vilse är jag inte ensam. När skeppet förliser är du en flytväst, en hjälte, en livbåt. Alltid starkare än jag, the catcher in the rye. Vi håller alltid varandra i handen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar