Jag tycker om att lägga mitt huvud så min näsa snuddar vid din hals. Där finns din doft djupt inpräntad i huden. Hur jag med dig kan sova bort flera timmar mitt på dagen, trots att jag länge varit en sådan som till och med har svårt att sova om nätterna. Din närhet gör mig lugn och trygg. Somnar som ett barn vid din sida. Somnar helst tätt intill, nära. Planterar kärlek i dina lungor, varma ord vid dina örsnibbar, räknar födelsemärken på din rygg. Virar in fingrarna i dina lockar, smeker din kind. Håller din hand vart vi än går, du ser till att jag inte halkar på hala gator. Du blir ledsen om jag säger någonting ont om mig själv, du låter mig gråta ut. Vi har, precis så som du skrivit, sköra trådar som sytt ihop våra händer. Det handlar om att inte släppa varandra.
Jag tycker om att vara hos dig, bara i din närhet. I den värld vi byggt och bygger upp, en värld av lugn. Där ingen annan kommer in, någonsin. Du drar mig alltid intill dig. Håller mig hårt. Kysser min panna och tystnar ibland. Utanför finns en stad, en stad vi båda bor i men ibland känns den blasé och ointressant. Vi har vår egen värld, någonstans innanför husväggar och betong. Där är det alltid varmt. Där är det alltid tryggt. Himlen byter färg hundra gånger om dagen men det är sällan vi lägger märke till det. Vi är båda någon helt annanstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar