270211 två korta, så korta att de nästan inte finns

I: hennes nagellack avskavt, hon har kliat sönder huden igen.
river små hål, de bildar mönster på hennes rygg. den som en gång var hel. stark. ur såren rinner en vätska vit. hon blöder mjölk, så oskuldsfull. hon hånler åt sin spegelbild. viskar ord som inte hörs. ord sköra som glas.

ur såren rinner en vätska vit. hon blöder mjölk.

II: Går ut, försöker andas, stapplar fram i snö. Han kallar mig Bambi, jag halkar till. Faller inte den här gången. Mina knäskålar blåslagna, nästan svarta. Mina lungor fyllda med tjära, nästan svarta.

Jag är sotig, svart.
Snön är rentvådd, vit.

Vi matchar inte varandra men den fastnar i mitt hår. När den faller på min läpp känns kylan bara i en sekund eller två. Den smälter snabbt, dör. Blandas med mitt saliv. Jag och snön blir en kropp: lika svaga, lika kalla, vi smälter på samma sätt. Snabbt, kylan känns bara i en sekund eller två. Vi blir vårfloder, regn och dricksvatten. Ger liv åt träden. Blir en del av naturen.

Går ut, andas in, växer upp. Blir lika hög som björkarna och i mig bygger fåglarna bo.