Om jag ändå vore lättare. Fylld med helium eller vanlig luft. Om mitt hjärta inte var en sten i bröstet, om mina drömmar inte gjorde mig så tung. Om den här vardagen inte fick mig att gråta, om jag kunde lära mig att hantera mig själv på ett annat sätt. Jag vill ju bara flyga. Veckla ut vingarna och ta mig långt härifrån. Där inga mardrömmar kan tränga in i mitt huvud, där inget mörker förpestar mitt sinne. Jag vill väga fem gram. Om vinden tar tag i mig, bär den mig med sig. Då kan jag hamna på en okänd ort, där jag aldrig tidigare befunnit mig. Där kanske jag kan andas ut, där kanske jag kan lära mig att skratta igen. Skratta med varenda nerv i kroppen, höra min röst sjunga rent igen. Jag vill vara lättare, fylld med luft. Ha ett skal av färg, göra någon glad. Vara glad. Sluta drömma mardrömmar, somna lättare och vakna utan tårar i ögonvrån. Var jag en ballong, fylld med helium, skulle jag röra mig uppåt. Upp mot molnen, rymden och stjärnorna. Där skulle jag kunna glömma. Bli ett med universum och sluta kämpa emot. Universum skulle öppna sina armar och välkomna mig in i värmen, torka mina tårar och hålla min kalla hand. Universum skulle behandla mig som en jämlik, ge mig den styrka jag behöver. När jag fått den styrkan, kanske jag skulle kunna återvända ned till Jorden igen. Sprida ordet, kanske stärka någon annan. Kanske skulle jag sluta gråta då. Bli lättare i kroppen, själen, huvudet, hjärtat. Stenen skulle spricka och gå i tusen bitar. Kvar skulle bara det vackra vara. Kanske skulle jag då kunna sjunga rent igen. Kanske skulle jag då kunna skratta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar